...så vad är min grej, min story?
Ja.. kort kort kort;
-flicka möter pojke
-flicka blir förälskad
-i ett swosch är flicka och pojke gifta
-flicka och pojke skaffar villa, vovve och volvo
-flicka och pojke väntar på vagn
-och väntar
-och väntar
-och väntar...
Det är lustigt att det som fick mig att tillslut ta tjuren vid hornen och ringa det där jobbiga samtalet att söka hjälp var en av mina bästa vänner.
Hon annonserade en kväll högtidligt vid tjejträffen att hon och hennes partner varit och "kollat upp sig" och att allt såg helt normalt ut.
MEN VADDÅ?! sa jag, ni har väl inte försökt så länge? Nja, svarade hon, knappt ett år.. men eftersom det ännu inte blivit något hade hon helt enkelt lyft luren och bokat en tid för undersökning.
MEN VADDÅ?! tänkte jag för mig själv, är det såååå lätt, bara lyfta luren?
Den annonseringen malde någon vecka i mitt huvud innan jag tog modet till mig att ringa för att själv boka tid för undersökning.
Eller ringa och ringa.. jag slog telefonnummret säkert tjugo gånger och lade på luren innan samtalet kopplats fram. När jag sen vågade vänta kvar i luren upptäkte jag att det endast var en automatisk telefonsvarare på andra sidan, ja en sån där där man knappar in sitt nummer för att sedan bli uppringd. Ha!
Vi fick tid för undersökning som slutade i rekommendation om IVF-behandling samt en skickad remiss.
Remissen skickades 6:e mars.
Då fick vi veta att kötiden var ungefär 6 månader.